Referenspris

Referenspris
Är den ersättning som försäkringskassan betalar ut vid tandvård. Referenspriset är ett fast pris som bestäms av staten. Alla åtgärder som berättigar till ersättning från högkostnadsskyddet (http://sv. .org/wiki/H%C3%B6gkostnadsskydd) har ett referenspris. I referenspriset ingår också kostnader för material.
Tandläkarna är inte bundna av referenspriset. De kan välja att ta ut ett pris som är högre eller lägre. Om din tandläkare tar ut ett högre pris än referenspriset för en åtgärd betalar Försäkringskassan ändå bara ut ersättning som motsvarar referenspriset. Om tandläkaren tar ut ett lägre pris beräknas ersättningen däremot inte efter referenspriset, utan efter det pris som du faktiskt betalar.
Tandvårdsreformen 2008
Regeringen genomförde en ny tandvårdsreform 2008. Syftet med reformen var att utvidga den förebyggande tandvården och att erbjuda tandvård till en rimlig kostnad för personer med stora tandvårdsbehov. Regeringen införde därför ett allmänt tandvårdsbidrag för att öka besöksfrekvensen och ett högkostnadsskydd för att minska de ekonomiska hindren för personer med stora tandvårdsbehov att genomföra den tandvård de behöver.
Högkostnadsskyddet utgör visserligen många gånger ett bra skydd mot höga tandvårdskostnader. Men den höga graden av självfinansiering leder ofta till att personer med låga inkomster och stora tandvårdsbehov fortfarande har svårt att ta del av skyddet.
Så fungerar Referenspriset
Många menar att det nuvarande systemet missgynnar tandvårdskliniker vars priser ligger under referenspriset. Enligt Riksrevisionsverket har referensprissystemet lett till att nästintill alla tandläkares priser ligger på referenspriset eller över. Ytterst få tandkliniker har priser som ligger under referenspriset. Denna utveckling var inte syftet med tandvårdsreformen. <ref name="riksrevisionen" />
De kliniker som erbjuder ett lägre pris än referenspriset ersätts endast med det lägre priset av Försäkringskassan, inte referenspriset. Samma vårdåtgärd ersätts med olika pris. Ett exempel på detta kan vara:
Klinik A är betydligt dyrare än Klinik B, cirka 7 000 kronor/behandling, men Klinik A:s behandling berättigas patientersättning från Försäkringskassan. Trots att Klinik B är betydligt billigare, tjänar patienten alltså bara 1 700 kronor på att gå dit. Hade däremot Försäkringskassan betalat ut ersättning oavsett klinik, hade patienten tjänat nära 7000 kronor på att välja den billigare kliniken.<ref name="riksrevisionen" />
Referenspriset kan därför anses vara en konkurrensnackdel för de kliniker som har ett lägre pris än referenspriset. Före reformen fick alla tandläkare samma ersättning för samma åtgärd. Utvecklingen missgynnar de patienter vars kliniker ligger under referenspriset. Patienterna får betala ett högre pris än om alla kliniker skulle få samma ersättning för samma tandvårdsåtgärder.
Kritik av Referenspris
Riksrevisionsverket ställer sig kritiska till referenspriset menar att tandvårdsreformen från 2008, inte har fungerat och målen har bara uppnåtts till viss del. De menar att för få känner till tandvårdsbidraget, högkostnadsskyddet eller vad det kostar att gå till tandläkaren. Dem konstaterar även att det är fler idag än före reformen som avstår från tandvård för att det är för dyrt. Vilket går emot referensprisets huvudsakliga syfte. Riksrevisionsverket skriver att patienterna inte känner till att det finns referenspriser och saknar prisinformation och därmed underlag för att välja tandläkare utifrån prisbilden. <ref name="riksrevisionen" />
Referensprislistan har två syften: att hålla statens kostnader nere och underlätta för patienter att jämföra vårdgivarpriser, och därigenom skapa prispress på tandvårdstjänster. Referensprislistan har fungerat i den första bemärkelsen, att hålla statens kostnader nere. Anslaget har sedan reformen infördes underskridits varje år. År 2011 uppgick anslaget till cirka 6,7 miljarder, men endast 5 miljarder användes. <ref name="riksrevisionen" />
Referensprislistan har däremot inte fungerat som prispress, tvärt om finns det tecken på att referenspriserna driver på prisutvecklingen. Granskningen visar att när referenspriserna höjs, följer vårdgivarna efter och höjer sina priser. Referenspriserna riskerar därför att bilda ett golv i prissättningen.
Även efter reformen finns en grupp med stora tandvårdsbehov som fortfarande anser sig inte ha råd med den tandvård de behöver. I denna grupp återfinns bland annat unga, personer med låg inkomst och personer med dålig tandhälsa. Att andelen som svarat att de inte går till tandläkaren trots behov har ökat sedan reformen genomfördes är ett tecken på att högkostnadsskyddet inte nått ända fram. <ref name="riksrevisionen" />
Anledning till misslyckandet
Riksrevisionen har funnit två huvudförklaringar till varför högkostnadsskyddet inte har nått ut till alla med stora tandvårdsbehov.
#Kännedomen om högkostnadsskyddet fortfarande är låg.
#Karensnivån på 3 000 kronor är för hög för dem som har stora tandvårdsbehov och låga inkomster. Det kan bli dyrt för patienten eftersom en del åtgärder inte är ersättningsberättigande enligt referensprislistan, och på grund av att tandläkare tar ut ett högre pris än referenspriserna vilket innebär att patienten får betala mycket själv. <ref name="riksrevisionen" />

Main Menu

See Also

Main Menu